Hej!
Här kommer lite exempel på micronoveller ifrån klassen:-)
Som stjärnor i natten
Andra avundades oss. Det märktes tydligt.
När vi snubblade in på fester var det som att alla glömde vad de höll på med, bara för att få stirra på oss i ett ögonblick. Det fanns ingen som såg på mig med lika mycket kärlek som du. Det fanns ingen som lös lika mycket av glädje och välbehag som jag, när dina blickar hungrigt tog in min existens.
Vi var de starkast lysande stjärnorna på himmelen. Men även de starkaste stjärnorna slocknar någon gång
Förgiftad
Vår kärlek var som cigaretten du röker varje gång du känner att du tappar kontrollen - tunn, giftig och hundra procent dödlig.
Utan titel
Jag går in mot korridoren och ser tjejen jag älskar hon höjer handen och börjar vinka mot mig så jag vinkar tillbaka med ett lyckligt leende. Men bakom mig så hör jag en röst som säger hej Pia och i samma sekund så förstod jag att Pia inte vinkade mot mig.
Utan titel
Jag går in mot korridoren och ser tjejen jag älskar hon höjer handen och börjar vinka mot mig så jag vinkar tillbaka med ett lyckligt leende. Men bakom mig så hör jag en röst som säger hej Pia och i samma sekund så förstod jag att Pia inte vinkade mot mig.
Krossat glas
“Jag är ledsen att jag fick dig att skära dig på skärvorna som är mitt liv,” viskade hon. Meningen dånade i mitt huvud, men jag kunde inte greppa innebörden.
Hennes fingrar lossade lätt på min tröja, och hon backade tillräckligt för att kunna se rätt in i mina blanka ögon. Mina läppar snuddade hennes kind och hon suckade djupt.
Vi stod vid vägkanten en frisk vårkväll. Mullret från bussen som skulle ta henne hem, som skulle ta henne bort från mig, kom allt närmare. Ljuset från gatlyktorna fick hennes ansikte att se ihåligare ut. Mer slitet. Mörka ringar blev tydligare och tårarna som sakta rann nerför hennes kinder gnistrade.
Bussen stannade precis bredvid oss. Hon ställde sig på tå och omfamnade mig hårt.
Hennes sköra röst nådde mina trumhinnor en sista gång, innan hon försvann i mörkret för gott.
“Jag är ledsen att jag älskade dig, när jag inte kunde älska mig själv”.
En viskning
Är det inte underbart
Hur dina ljusa ögon kan förgifta mig på bara några sekunder och hur ditt leende kan få allt runtomkring mig att stå still?
Är det inte underbart
Hur ditt namn är det enda som ekar i mitt huvud
Från smycke till nyckel
Det här är min chans, kanske den enda. Det finns inga om och men. Du är mitt allt och här står jag med ditt örhänge i min hand.
Vi pratar aldrig, Jag finns nog inte ens för dig. Jag har bara vågat kolla på dig några enstaka sekunder i taget. Men om man skulle räkna ihop sekunderna skulle det bli många tusen timmar. Ändå känns det som jag känner dig så väl, lika väl som jag kan känna det lilla blanka örhänget av guld i min hand.
Nu hände det igen. Jag är alltid för långsam. Jag står och dagdrömmer varje gång jag ser dig och jag hinner aldrig översätta det jag känner till ens ett endaste hej. Men den här gången sjönk inte mitt hjärta som en sten, när du gick iväg i korridoren. Istället rusade jag efter dig med snabba steg. För plötsligt visste jag vad örhänget verkligen gjorde i min ficka.
Om femtio år
Om femtio år kommer han stå och stirra ut över havet med sina badbyxor och en handduk i en påse. Tårar kommer rinna och lämna en blöt fläck på hans t-shirt. Han kommer tänka på henne och fråga sig varför han inte tog chansen. När de var femton år och träffades på bussen en kall vårdag. När hon log mot honom och han bara tog sin väska och gick förbi. Om femtio år kommer han tänka på henne och bli glad åt minnet att han tog chansen. När de var femton år och skulle dansa på gympan några veckor senare. Han kommer sluta stirra över havet och istället kommer blicken bli lugn och hjärtat varmt. Han kommer tänka att han hade rätt, de var så olika men ändå perfekta för varandra. Han kommer ta sin påse och åka hem. Om femtio år kommer han ha saknat henne hela den här dagen vid havet.
